I natt sov jag bredvid Gustav eftersom han regelbundet vaknade
och grät. Ligger man bredvid ens bebis så är det otroligt svårt att sova eftersom
hela ens kropp är spänd och jobbar som en radar som är fokuserad på bebisens
varje drag.
Men man får sova ändå och det blev en fin överraskning när
Mette sa till mig i morse: ’om du vill, så kan du ta ”en halv dag”’ som menade
att jag kunde vara ensam några timmar medan hon körde till mormor för ett
besök. Jag tog chansen med både händer: pappaledighet börjar i morgon bitti
(P-Dag) och jag vet inte när jag kommer att få min egen tid igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar